matchen mot Alvik
VARNING!!
En förbannad Ellen sitter och skriver.
Tror jag aldrig har varit så irriterad, chockad, besviken och bara sjukt förbannad efter en match nånsin.
Vi hade alltså match i torsdags mot Alvik, i Luleå. Efter första halvlek stod det 0-0 och det hade varit en jättejämn match, tycker nästan att vi var lite bättre, för det enda dom gjorde var att slå långbollar och sen sprang dom på dom bollarna. Sen kom domaren in och förstörde hela matchen. Han dömmer hands i vårat straffområde och det blir då straff. Hela vårat lag, våran bänk, deras bänk och deras lag förstår inte vad han blåser för, för alla ser att vi tar ner den på bröstet och sen skjuter iväg den. Men nej, domaren såg att den tog på handen och då blir det 1-0 till dom.
Sen kommer jag inte riktigt ihåg i vilken ordning allt händer i, men det var heelt sjukt. På en frispark springer en av deras spelare in i Ina (våran målis) och nickar in i henne. Det visade sig att hon fick nå fel på käken, ett hål i läppen (och nu snackar vi ett hål) och blir tvungen att sy. Men nejnej, ingen frispark eller nåt, domaren såg ingenting.
En annan spelare vrider knät (som tur var var det inte korsbandet, men troligen menisken eller nåt) och ligger och skriker och vrider sig i smärta, men dom spelar inte ut bollen. Hela vårat lag blir chockat, sen gör dom mål. En av våra tränare springer in på plan för att han märker att det är något fel, men domaren tillåter inte det, och efter några fina ord blir han utvisad från bänken.
Tillslut blev det 5-0, men det visar inte alls hur matchen var. Dom fyra sista målen kom efter skadorna.
Vi spelade verkligen bra fotboll, men i slutet hade vi våran forward som mittback och allt var bakvänt, eftersom alla var skadade,
Jag har inte ens tänkt skriva nå mer om hur domaren var, det var det sjukaste jag har varit med om. Så dålig skulle typ inte ens jag ha varit. I stort sett var alla så förbannade att vi grät i omklädningsrummet efteråt, fyfan för matchen alltså.
2 stycken hamnade på akuten, och tre till blev skadade (jag halvstukade foten, men det känns som en liiten grej, jämfört med allt annat).
Sen när man läser tidningen står det att vi inte hade en chans mot dom. Då jävlar blir jag irriterad.
Den 1 augusti möter vi dom igen. Jag längtar.
En förbannad Ellen sitter och skriver.
Tror jag aldrig har varit så irriterad, chockad, besviken och bara sjukt förbannad efter en match nånsin.
Vi hade alltså match i torsdags mot Alvik, i Luleå. Efter första halvlek stod det 0-0 och det hade varit en jättejämn match, tycker nästan att vi var lite bättre, för det enda dom gjorde var att slå långbollar och sen sprang dom på dom bollarna. Sen kom domaren in och förstörde hela matchen. Han dömmer hands i vårat straffområde och det blir då straff. Hela vårat lag, våran bänk, deras bänk och deras lag förstår inte vad han blåser för, för alla ser att vi tar ner den på bröstet och sen skjuter iväg den. Men nej, domaren såg att den tog på handen och då blir det 1-0 till dom.
Sen kommer jag inte riktigt ihåg i vilken ordning allt händer i, men det var heelt sjukt. På en frispark springer en av deras spelare in i Ina (våran målis) och nickar in i henne. Det visade sig att hon fick nå fel på käken, ett hål i läppen (och nu snackar vi ett hål) och blir tvungen att sy. Men nejnej, ingen frispark eller nåt, domaren såg ingenting.
En annan spelare vrider knät (som tur var var det inte korsbandet, men troligen menisken eller nåt) och ligger och skriker och vrider sig i smärta, men dom spelar inte ut bollen. Hela vårat lag blir chockat, sen gör dom mål. En av våra tränare springer in på plan för att han märker att det är något fel, men domaren tillåter inte det, och efter några fina ord blir han utvisad från bänken.
Tillslut blev det 5-0, men det visar inte alls hur matchen var. Dom fyra sista målen kom efter skadorna.
Vi spelade verkligen bra fotboll, men i slutet hade vi våran forward som mittback och allt var bakvänt, eftersom alla var skadade,
Jag har inte ens tänkt skriva nå mer om hur domaren var, det var det sjukaste jag har varit med om. Så dålig skulle typ inte ens jag ha varit. I stort sett var alla så förbannade att vi grät i omklädningsrummet efteråt, fyfan för matchen alltså.
2 stycken hamnade på akuten, och tre till blev skadade (jag halvstukade foten, men det känns som en liiten grej, jämfört med allt annat).
Sen när man läser tidningen står det att vi inte hade en chans mot dom. Då jävlar blir jag irriterad.
Den 1 augusti möter vi dom igen. Jag längtar.
Kommentarer
Trackback
