Ellen Pettersson

Vet inte riktigt hur jag ska förklara Leifs minnesstund. Det var väldigt fint, tyst minut, alla fick tända ett ljus för honom om man ville, musik, tal och lite dikter å sånt.
Jag är en person som har lätt för att gråta när det gäller sånt här, och jaa.. Det började inge vidare för mig idag. Just när den första och inledande låten började spelas såg jag bara massa bilder framför mig på honom, och redan då började tårarna att rinna.
Kunde nästan inte hålla tillbaka tårarna nån gång under hela minnesstunden, men det känns bättre nu. Hade som inte fattat att det verkligen har hänt, men jag tror det slog mig när jag satt där.

Efter allt var över stod jag och kramade Tilda och tårarna rann. Då kommer hans fru fram till oss och pratar och kramar oss. Fattar inte hur hon kan vara så stark. Hon skakade inte ens på rösten eller grät när hon pratade om honom. Kände att det var dags för mig att skärpa till mig då, för om hon kan, då kan nog jame.

Tror iaf att det har sjunkit in lite mer nu. Det som är svårt att förstå är att jag aldrig kommer att få träffa han igen.

Förlåt för ett deppigt inlägg osv, men måste bara skriva av mig lite..